IdaSjösten

I totalt 13 år gick jag i skolan från 5år till 18 år. Mycket ha hänt, förändrats, utvecklats, bevisat, under dessa år både i skolan och hemma, kompisarna, sporten ja nästan allt. Skolan är en plats där man ska kunna lära sig att läsa, skriva, och räkna men även kunna ha kompisar för evigt som du kan litar på till 110%. Under mina skolår som barn när jag gick både lågstadiet och mellanstadiet hade jag det inte lätt i skolan. Jag hade svårt för matte, svenska-förstårelse och även engelska. Men berodde det på att lärarna man hade inte lärde ut på rätt sätt? eller var jag bara för trög för att inte fatta?! Idag på gymnasiet och en liten del på högstadiet fick jag den hjälp jag behövde för att blir bättre ser framåt och veta att jag bara kan om jag vill.

 

Under mina år på Pilbäck var det jobbigt för mig för folk kunde inte acceptera mig för den jag var utan min längd hade en sån jäkla betydelse just då. Det var en kille som förstörde mitt självförtroende totalt varje dag fick jag höra att jag var så liten, var som en dvärg eller smurf att de var en sån nackdel att vara liten för du kunde inte se vad som hände där uppe utan bara där nere påstådd han. Han kunde inte helt enkelt acceptera mig för den jag var utan min längd hade sån stor betydelse för honom tyvärr.

 

Jag hade och ha fortfarande svårt för att uttala R rätt i visa sammanhang vilket jag tänkte på hela tiden när jag var mindre hur det lätt och hur det egentligen skulle låta. För folk var alltid tvungna att rätta till en som om det var värsta grejen vilket var väldigt jobbigt för mig just då. Jag gick hos en som hjälpte mig med att uttalar R rätt även andra bokstäver som jag hade svårt för. Men just nu bryr jag mig inte längre för varför lägga ner sin energi på sånt när finns bättre saker att lägga sin energi på.

 

Sista året i nian så hade vi en vikarie som var lik en i Julkalendern minns jag och ja jag ha alltid haft extra svårt för matte och fått kämpat lite hårdare än andra på detta ämnet så proven var inte så lysande resultat vissa var jag precis över godkänt men på andra låg jag precis under eller ännu sämre ifrån. Men en sak som han sa till mig och det kommer jag aldrig glömma var att att jag kommer misslyckas på Nationella Proven i Matte på vårterminen och riskerade redan då på höstterminen att få underkänt i det. Han knäckte mig helt totalt denna lärare men jag bestämde mig för att står på benen och bevisa för honom att där har han minsann fel. Vi fick en ny vikarie till slut som jag tyckte bra om och dagen då vi skulle få tillbaka provresultaten från NP klarade jag det och fick Godkänt i det och även i slutbetyg,

 

Hösten 2009 skulle jag börja gymnasiet det var den jobbigaste natten i hela mitt liv kunde knappt sova eftersom jag var så himla nervös. Men som tur det gick det över lika fort. Men när jag började i denna klass kände jag en lycka för vi var några tjejer som var lika långa och då behövde jag inte känna mig överlägsen längre utan det finns dem som också är korta precis som jag. Och i dessa tre år på gymnasiet kände jag mig aldrig mindre värd och inga som heller brydde sig för den delen vilket var en rejäl lättnad för mig.

 

Men skolan har inte varit lätt och det kommer den heller aldrig var. Men en sak vet jag att det spelar ingen roll om du är kort eller lång, smal eller tjock, ett ben mindre eller arm mindre för det om du är kines, neger, eller vad det nu är så är du definitivt inte mindre värd som människa för det. Folk som dömer dig för den du är vet själva inte vad dem är.